A. F. Rohdin

A. F. Rohdin

Abraham Fredrik Rohdin föddes 1832 i Lidköping. 1854 startade han Lidköpings första järnhandel på Skaragatan4. Då hade han sedan tidigare sex års praktik som bodbetjänt. De första åren skötte han verksamheten på egen hand, men när han fick större leveranser lejde han in medhjälpare. Efter några år anställde han sin yngre tioårige bror Emil som fick hjälpa till med det han orkade.

Snart behövdes större lokaler och man flyttade verksamheten till Skaragatan 5.

A.F. Rohdin var en på sin tid klarsynt och framstående samhällsmedborgare och grep på ett verksamt sätt in i samhällets utveckling. Han tillhörde under 25 år stadsfullmäktige, varav flera år som dess ordförande, han var ordförande i hamnstyrelsen och direktör i Skaraborgsbanken. Dessutom upptog arbetet med lantegendomen Sal i Gösslunda och Sunnersbergs socknar en stor del av hans tid.

Det medförde att han redan 1870 överlät sin järnhandel till sin 14 år yngre bror Emil Rohdin som utsåg sin kamrat G.O. Sundbeck till sin kompanjon varpå firman bytte namn till Rohdin & Sundbeck.

A.F. Rohdin var drivkraften till att Lidköpings Mekaniska Verkstad grundades 1875 och var dess styrelseordförande. År 1891 övertog han även posten som verkställande direktör.

Han hade en hemmaboende son, Fredrik Adolf Rohdin född 1872, som var bokhållare på företaget.

A.F. Rohdin avled 1903 i Lidköping och ligger begravd på den norra begravningsplatsen.

I VÄSTGÖTA-POSTEN, Tisdagen den 3 November 1903 beskrevs dödsfallet på följande sätt:

”Ånyo har den obeveklige liemannen gjort en påhälsning i vårt samhälle och därvid skördat en af dettas mera bemärkta medlemmar. En stund efter kl. 5 i söndags afton träffades nämligen ägaren af Lidköpings mekaniska verkstad direktör A.F. Rohdin å Hamngatan utanför Lidbeckska huset af ett slaganfall, som efter ett par minuter ändade hans lif.

Jämte sin fru hade direktör Rohdin vid 6-tiden begifvit sig från hemmet för att göra ett besök i ingenjör J. Hedins hem. Komna midt för Lundahlska filialen vid gammelstadstorget meddelade direktör R. sin maka, att han kände sig trött – han har under de närmaste åren, under hvilka han ett par gånger varit utsatt för lindrigare hjärnblödningar, varit klen till hälsan – hvarför han blef stående en stund på trottoaren. Under tiden begaf sig fru R. i förväg till det hem, hon och hennes man hade för afsikt besöka, för att där erhålla hjälp att leda den gamle uppför husets höga stentrappa. Då ingenjör Hedin i anledning häraf gick ned till trappan, möttes han där af tvenne personer, som funnit direktör R. liggande framstupa på trottoaren alldeles invid trappan. I medvetslöst tillstånd bars den gamle in i drätselkammarens i husets undervåning belägna lokal. Endast ett par rosslingar kunde förmärkas och därmed var allt slut. En ny påkommen hjärnblödning hade så godt som nästan omedelbart släckt ut lifsgnistan.

I sin krafts dagar hade direktör R. tagit liflig del i stadens kommunala lif och togs därunder i anspråk för mångahanda kommunala uppdrag. På det senaste tiotalet år hade han emellertid dragit sig tillbaka från det ofentliga lifvet och ägnade nu sitt arbete uteslutande åt skötseln af Lidköpings mekaniska verkstad, af hvilken han sedan 1891 var ensam ägare. I besittning af en ovanlig energi och arbetsförmåga har R., därvid understödd af goda krafter och gynnad af lyckosamma konjunkturer, på de senare åren lyckats upparbeta verkstaden till en lönande affär. De vid denna anställda arbetarne sågo i honom en patriarkalisk arbetsgifvare.

Vi lämna här rörande den hädangångne några biografiska anteckningar, som ställts till vårt förfogande:

Född här i staden den 19 sept. 1832 kom R. i unga år som biträde i en då af hr Spånglund innehafd järnhandelsaffär. År 1856 grundlade R. en egen sådan, hvilken han bedref till 1870, då han öfverlåt densamma till sin i år likaledes aflidne broder Emil Rohdin samt sin svåger G.O. Sundbeck. Sedan 1875 har R. varit ordförande i styrelsen för Lidköpings mek. verkstad.

Ledamot af stadtsfullmäktige i 27 år, däraf nio år som dessas ordförande och flere år som v. ordförande, begärde R. sitt entledigande från nämnda korporation vid första sammanträdet år 1891. I drätselkammaren var R. under 4 år på 70-talet ordförande, var från 1874 ordförande i hamnstyrelsen till 1891, från 1868 till mars 1891 var R. ledamot af styrelsen för Skaraborgsbankens kontor här, från bolagets stiftande till 1893 ordförande i Lidköpings tändsticksfabriks- och ångsågsaktiebolag, ledamot af skolrådet från 1866 till 1879 samt under några år dess v. ordförande, kyrkovärd och ledamot af kyrkorådet i tvenne år, ledamot af styrelsen för Elementarskolan för flickor från skolans grundläggning till år 1886, ledamot i styrelsen för Lidköping – Skara – Stenstorps järnväg i 14 år, ledamot af fattigvårdsstyrelsen i åtta år, landstingsman för staden under åren 1888 – 1891, ledamot och ordförande i spirituosabolaget från dettas grundande till år 1900, under flere år revisor af sparbankens, stadens och fattigvårdens samt slöjdskolans och elementarskolans räkenskaper.

Under mer än ett 10-tal år försökte sig R. äfven som lantbrukare. Han innehade nämligen under sagda tid egendomen Sal i Sunnersberg, hvilken egendom af honom sattes i ett godt skick.

Utom maka, född Tranchell, stå närmast sörjande vid båren tre söner, af hvilka den äldste Richard är virkeshandlare, Gustaf löjtnant samt den yngste Adolf är kontorist vid mekaniska verkstaden, samt en dotter, gift med kaptenen Fr. Forssman i Mariestad. En dotter, gift med kaptenen vid Skaraborgs regemente J. Friberg, hade före fadren gått ur tiden.

Med anledning af dödsfallet flaggades i går å Mekaniska verkstaden på half stång.”

VÄSTGÖTA-POSTEN Tisdagen den 10 november 1903

En högtidlig Jordfästning ägde i söndags rum å Lidköpings kyrkogård, då i denna stoftet efter aflidne direktör A.F. Rohdin vigdes till grafvens ro. Från sorgehuset, dit mekaniska verkstadens hela arbetarpersonal inbjudits, utgick strax före kl. ½ 3 det stora sorgetåget. I detta kommo närmast efter likvagnen fyra droskor med kvinnliga anhöriga till den aflidne. Gående i processionen följde därpå manliga anhöriga samt en del vänner och bekanta. Därpå följde mekaniska verkstadens tjänstemän och arbetare och slöts processionen af medlemmar ur blåbandsföreningen, logerna De la Gardie samt Lidköpings väl, företrädda af blåbandsföreningens florbehängda standar.

Utefter Skaragatan, gamlestadstorget och Hamngatan, hvilka liktåget hade att passera, hade liksom å kyrkogården samlats en mängd människor, som ville åse den gamle direktörens sista färd. Till grafven bars den med en mängd vackra kransar täckta kistan af sex mekaniska verkstadens arbetare. Jordfästningen förrättades af kyrkoherde Elfman, som före mullkastningen med ledning af orden: ”Beställ om ditt hus, ty du måste dö”, vid grafven höll en gripande dödsbetraktelse. Härpå skedde jordfästningen i vanlig ordning.

Grafven fylldes och kullen öfver densamma täcktes af kärleksfulla händer med en rik skörd af kransar och buketter. Vi anteckna här några af dessa samt inskriptionerna å banden: Ett sista vördsamt tack och farväl från verkstadens arbetare. – Frid öfver ditt minne. En sista hälsning och gärd af tacksamhet från verkstadens tjänstemän. – Hvila ljuft efter slutadt träget arbete. En gärd af tacksamhet – från Lidköpings nykterhetsföreningar L.V., D.G., B.B. Från Skaraborgs läns enskilda banks kontor i Lidköping. En sista hälsning från T.N.J. Från bruksägaren Grevilli i Mariestad, Gustaf Bolander i Göteborg m.fl. affärsvänner.

I staden flaggades allmänt under begrafningen å half stång.”