Ett biläventyr
Fabriks AB Velocitas var ett svenskt bolag med kontor på Smålandsgatan 38 i Stockholm. Bolaget hade ett fabriksaktiebolag som hette Velox. Det bolaget hade sin tillverkning i Tyskland där man övertagit Schutte-Lanz luftskeppsfabriker. Där leddes företaget av den kände bilmannen disponent Gösta Åhlenius och som förste ingenjör Åke W. Eklund.
Under år 1922 annonserar Velocitas fabriksaktiebolag i flera tidningar om ”Velox, världens billigaste fulländade automobil”. Den var 3-sitsig med en fyrcylindrig motor på 15 hästkrafter med elektrisk start och elektrisk belysning. En reporter på Dagens Nyheter provkörde bilen i april 1922 och var imponerad.
Tidningen hade en månad senare en artikel om ett test där man med polisens tillstånd körde en Velox uppför den så kallade Besvärsbacken på Söder i Stockholm. Man körde tre gånger, med sats och utan sats, och man fann inget att anmärka på.
Ingenjör Åke W. Eklund var anställd hos Schutte-Lanz som förste ingenjör och kontrollant för bilarna som levererades till Sverige. Eklund var född 1884 och var en av de första högskoleutbildade ingenjörer som ägnade sig helt åt bilismen. Efter ett års anställning hos Nydqvist & Holm i Trollhättan blev han föreståndare för Fredr. Wagners motoravdelning, men drev samtidigt egen affärsverksamhet med automobiler. Därefter var han en tid anställd i en bilfirma.
1915 blev Eklund chefsassistent och verkstadsingenjör vid Tidaholms bruk. Sedan var han under några år verksam hos bilfirman Daimler-Mercedes i Stockholm innan han blev chefsingenjör hos Schutte & Lanz. Därefter kom han tillbaka till Sverige och var en kort tid hos Lidköpings mekaniska verkstad där han ledde experimentet med en ny svensk bilmodell. Efter tiden hos LMV utsågs han av Länsstyrelsen i Göteborg till bilbesiktningsman.
Styrelseordförande i Velocitas var Gunnar W. Andersson, VD i Nydqvist & Holm som genom sitt bolag Forsbacka Jernverk också hade aktiemajoriteten i Lidköpings mekaniska verkstad. Troligen var det tack vare att Eklund var välkänd inom bilbranschen och hos Nydqvist & Holm som LMV AB fick uppdraget att tillsammans med Eklund försöka ta fram nästa modell av Velox som bland annat skulle ha en starkare motor. Bilen kom ibland att kallas Velox men vid den senare besiktningen kallades den för LMV eller Lidköping. Vid besiktningen fick den registreringsnumret R1941.
Den befintliga tresitsiga Velox hade träkaross och en motor på 15 hästkrafter vid 2 200 rpm. Det är obekant vem som tillverkade den motorn, men bilen som LMV byggde hade en starkare motor från det franska bolaget C.I.M.A. som utvecklade 18 hästkrafter vid 3 000 rpm. Förutom motorn är det obekant vilka ytterligare förbättringar den hade.
Ett besiktningsprotokoll den 10 juli 1923 visar att Lidköpings mekaniska verkstads AB står som ägare till bilen. Någon månad efter bilen besiktigats provkördes den av den då kände motorhistorikern John Nerén. Han lovordade bilens ovanligt smäckra och lätta chassi och det faktum att allt tycktes väl anpassat till våra svenska dåliga vägar. Den var också ettrig, snabb och accelerationssnabb.
Det verkade som att experimentet blev lyckat, men det blev ingen fortsättning eftersom Velocitas hamnat i ekonomiska svårigheter och sattes i likvidation. I ett protokoll från LMV:s styrelsemöte i juni 1924 beslöt man att undersöka vilka krav man kunde ställa på Fabriks AB Velocitas på grund av det experiment med bilar man gjort för deras räkning.
Det finns ingen uppgift om vilka krav man ställde, men bilen användes sedan i Lidköping fram till slutet av 1930-talet. Den siste ägaren, Gustav Andersson, berättade att han i början av 1930-talet köpte bilen av en polis i Lidköping för 120 kronor. Strax före andra världskriget beslöt han sig för att skrota bilen. Landsfiskalen kom i full uniform, skruvade ur tändstiften och förklarade bilen skrotad. Underredet blev sedan till två hästkärror, men motorn behöll Gustav fram till slutet av 1940-talet då han sålde den till en skrotuppköpare.
Nu måste man ställa sig några frågor. Vilken uppgift hade Åke W. Eklund hos LMV? Troligen var det han som ansvarade för bilexperimentet, men vilken målsättning man hade med experimentet är obekant. Tillverkade LMV alla eller bara några delar till bilen? Fick man kanske delar från fabriken i Tyskland? Var det kanske rentav så att man utgick från en befintlig bil som man plockade isär och undersökte vad man kunde förbättra?
Gustaf Ekholm, som var chef för ritkontoret, var fullt upptagen med centerlessmaskinerna och kunde knappast ägna någon större tid åt att konstruera bilar. Det är inte känt att det på LMV fanns någon annan än Åke W. Eklund som kunde tänkas göra det, men han hade troligen någon konstruktör till hjälp.
